HCM är en sjukdom som utvecklas under tid. Drabbade katter har oftast inga symptom på HCM före sex månaders ålder, och det kan i många fall ta flera år innan man kan ställa en diagnos. Därför måste man låta en hjärtspecialist undersöka katten vid flera tillfällen för att se om katten utvecklar sjukdomen. Sjukdomen är ärftlig, dock finns det troligtvis flera olika gener och mutationer som kan orsaka HCM vilket gör avelsarbetet svårare. HCM karakteriseras av en förtjockning av hjärtmuskeln, framför allt i vänstra sidan av hjärtat. Förtjockningen gör att hjärtat blir mindre elastiskt än normalt, och därför kan inte hjärtat fyllas med blod så lätt. Det kan även bli onormal turbulens i blodet, vilket kan leda till att blodet levrar sig och bildar små tromber. Dessa små tromber kan åka med ut i blodbanan och sätta sig som blodproppar i något blodkärl, vilket bland annat kan orsaka förlamning i bakbenen.

Hjärtsvikt

HCM-sjuka katter kan även drabbas av hjärtsvikt. Hjärtats kraft att pumpa runt blodet blir då nedsatt och detta kan i sin tur leda till vätska i lungorna, vilket gör att katten får svårt att andas. Även klaffarna kan börja läcka. En del katter får blåsljud på hjärtat, visar allmän trötthet och/eller blir ofta väldigt andfådda. Vissa katter kanske inte visar några tecken alls på sjukdom förrän de plötsligt dör, oftast då på grund av en svår rytmstörning. Katter som dör i sjukdomen HCM har ibland ett mycket smärtfyllt sjukdomsförlopp. Vid HCM-undersökningen kan man också upptäcka andra hjärtfel och hjärtsjukdomar som gör att katten förhoppningsvis kan få behandling och hjälp.

Eftersom sjukdomen troligtvis kan orsakas av många olika mutationer så är den svår att eliminera, men via tester kan i alla fall antalet sjuka katter som går vidare i avel minskas. Det är därför av största vikt att så många katter som möjligt testas regelbundet enligt hälsoprogrammets rekommendationer. Ett aktuellt resultat ger en bra bild av kattens hjärtstatus. En del kan tycka att ett test endast ger ett resultat för dagen och att det därmed inte är värt pengarna, men eftersom sjukdomen kan uppträda senare i livet är det viktigt att testa flera gånger. Kardiologerna anser att testerna har god tillförlitlighet och att de framförallt kan se förändringar från ena testtillfället till det andra om katten utvecklar sjukdomen.

Positivt HCM-resultat

Om katten skulle få ett positivt HCM-resultat måste den undersökas vidare för att kunna konstatera om HCM är den primära (huvudsakliga) diagnosen eller om det är någon annan underliggande sjukdom som orsakar resultatet. HCM-liknande symptom kan bland annat bero på att katten nyligen varit sjuk eller haft feber. Andra orsaker kan vara vissa virus eller inflammationer, ämnesomsättningsrubbningar, sköldkörtelproblem eller förändringar i blodcirkulationen. Ibland kan en kronisk njurskada göra så att katten får förhöjt blodtryck och därmed får ett sjukdomsförlopp som påminner om HCM.

Om katten får diagnosen HCM kan man genom noggranna kontroller hos kardiologen samt anpassad livsföring ge katten större möjlighet till ett långt och lyckligt liv trots sin sjukdom. Det finns flera norska skogkatter med diagnosen HCM som fått långa liv, under förutsättning att deras sjukdom har upptäckts i tid. I vissa fall finns medicinering att tillgå för att lindra symptomen.

Innan testning

Innan man åker för att HCM-testa sin katt fyller man i en blankett med kattens och ägarens uppgifter. Blanketten finns på Pawpeds webbsida, se länk nedan. Denna blankett skriver man sedan ut, skriver under och tar med till kardiologen (veterinär som är specialist på hjärtats sjukdomar och funktioner). När man kommer till djurkliniken vägs katten, identiteten verifieras (katten måste vara id-märkt med chip eller tatuering) och man lyssnar på kattens hjärtslag och tar pulsen. Detta görs för att lyssna efter eventuella blåsljud, rytmrubbningar samt för att höra att hjärtat inte slår för fort. Själva HCM-testet görs genom att kardiologen scannar kattens hjärta med ultraljud för att se eventuella onormala förändringar i hjärtats utseende och/eller funktioner, samt hur blodet flödar. Undersökningen är helt smärtfri och tolereras vanligtvis mycket bra av katterna. Är katten orolig kan det dock vara nödvändigt att ge den lugnande medel, eftersom det är viktigt att den ligger alldeles stilla på undersökningsbordet. Ultraljudstekniken använder ljudvågor som skickas in i kroppen från den så kallade proben som sätts mot den del av kroppen som ska undersökas. När ljudvågorna träffar på olika vävnader i kroppen studsar de tillbaka och ultraljudsapparaten skapar en bild på en bildskärm. Ibland kan veterinären behöva raka katten på det ställe som ska undersökas eftersom ljudvågorna inte kan passera genom för mycket päls. Oftast går det dock bra att bara sära lite på pälsen utan att raka. För att få en bra kontaktyta mot kattens skinn, och därmed en bra bild, används ett slags gelé på proben. Gelén kan i enstaka fall verka irriterande och bör därför tvättas bort vid hemkomst. Det är dock inte farligt om djuret slickar i sig gelén. Undersökningen tar ca 15-30 minuter, men kan ibland ta något längre tid. Kardiologen fyller i testresultaten på blanketten och skickar en kopia till hälsoprogrammets registrator.

Om katten dör

Det är alltid mycket tråkigt och ledsamt när en älskad katt dör i förtid. I vissa fall kan man inte göra så mycket för att förhindra att det sker. När det gäller ärftliga sjukdomar så kan man däremot öka sin kunskap och planera aveln och på så sätt göra att risken för att katter drabbas minskar. För att vi uppfödare ska kunna gör rasens framtid så sund så möjligt så är arbetet mot den ärftliga sjukdomen HCM, hypertrofisk cardiomyopati, ett av våra viktigaste. Därför är det betydelsefullt att så många som möjligt, vars katt dör, får den obducerad.